"Wake up, wake up, wake up". Med de orden till följd av "you got shit to do, you got a lot to prove" introduceras jag till futuristiska, oursäktliga albumet Good Luck. För när Kanadabördiga, Toronto-baserade Debby Friday gör entré och kliver ut i rampljuset hajar man till.
Debuten är en värld med många dimensioner. I ett mestadels aggressivt, elektroniskt klubblandskap rör sig Debby Friday felfritt över genregränserna. Hon är lika mycket trance och electronica som garagerock och grunge, och liksom hon själv beskriver är Good Luck ”allt som någonsin varit och någonsin kommer vara”. By all means.
Det är ett rått, stökigt och metalliskt universum som inte bara ger mig en väg att åka vidare på utan en flerstegsraket till att handskas med alla känslor inombords. I So hard to tell visar hon upp en mjuk sida för att senare börja rappa i primitiva Heartbreakerrr och What a man associerar helt plötsligt till stora 90-talsnamn som Skunk Anansie och PJ Harvey.
Att lyssna på Debby Friday är en upplevelse och ett smörgåsbord. Om Good Luck är en nyfunnen utopi eller dystopi är upp till lyssnaren att avgöra, men man lämnas med en känsla av något nytt, outforskat och blir knappast uttråkad.
