Cradle of Filth - Cruelty and the Beast (Re-Mistressed)

Christoffer Bertzell 00:00 20 Nov 2019

Detta makalösa porträtt av den mytiska grevinnan Elizabeth Bathory och hennes omättliga törst på att bada i unga kvinnors blod har aldrig tonsatts så fenomenalt som här. Den burkiga originalproduktionen från 1999 lämnade dock mycket att önska, framför allt det tunt plastiga trumljudet. Nu 20 år senare får vi äntligen en helt omarbetad mixning och master som ljuder fantastiskt. 

Visserligen hade jag hoppats på ett än mer organiskt och djupare tryck i trummorna, men skillnaden är fortfarande enorm. Varje taktbytes nyans och slag från Nicholas Barker lyfts nu fram, värdigt en extrem metal-produktion. Men det är inte bara trummorna som fått sig ett uppryck. Nyanser från keyboards, stråkar och den kvinnliga körsången visar upp melodier och stämmor som tidigare inte kom fram. 

Detta blev också de omtvistade black metal-britternas sista album som så karaktäristiskt kombinerade en furiös bas av vassa aggressiva riff med en mörkt erotisk vampyrgotik. Om du ännu inte lyckats ta till dig Cradle of Filths speciella tolkning av black metal är det en ypperlig chans nu.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Finntroll - Vredesvävd

Dessa finska tokar är nu inne på sitt sjunde album med trolska texter på svenska. Musikaliskt rör bandet sig fortfarande i en folkmusikalisk grund med en stor del insprängd humor. Samtidigt har bandet maxat inspirationen från extrem symfonisk metal som gränsar till den black metal vi bekantade oss med i slutet av 90-talet. 

Garbochock — En annan dag

När Stry Terrarie från absolut ingenstans släpper ett andra studioalbum med Garbochock är det på många sätt en sensation. Bandets hittills enda album Ritual från 1980 är en av de mest intensivt brännande album som givits ut i landet, och ett av de fem album som kommit att definiera svensk postpunk (jodå, jag sneglar också åt ert håll TT-Reuter, Cortex, Brända Barn och Dom Dummaste), så ett nyutgiven Garbochock-album är en sensation i sig.