Conor Oberst största tillgång har alltid varit rösten. Oavsett om han använt den som något av sina många alias, varav Bright Eyes är det mest framgångsrika, eller under sitt eget namn. Det spelar ingen roll vad han sjunger om, han låter ständigt lika bräcklig, lika nära sammanbrottet, vilket gör att även en rätt ordinär skiva får karaktär och själ. Den blir personlig. Här samlas tretton små berättelser under ett ganska enhetligt trubadurkoncept, med röst och gitarr i fokus. Det är inga avancerade melodier, inga knasiga arrangemang, men det behövs inte heller. De känns närvarande och närgångna i all sin sorgmodiga enkelhet.
Skivbolag:
Artist:
