Den här exklusiva boxen med tio CD kostar antagligen lika mycket som en kolonilott. Men det är också som en sådan den kan användas. Hank Williams-boxen är en kolonilott man kan fly till på kvällar eller helger. Inte bara för att vila upp sig, utan för att bli påmind om att livet har andra och mer bestående värden. Med jord under naglarna och svettdroppar under flanellskjortan -- efter att ha jobbat med att hålla tomten runt boxen i gott skick -- tänder man sedan en brasa och lyssnar på evigheten.Att alltför ofta huka sig och krypa in i Hank Williams-boxen -- ett knarrigt träskjul som stått emot över 50 år av musikaliska klimatförändringar och trendstormar - skulle dock kunna leda till attman likt vissa yngre kulturskribenter till slut börjar yra om glesbygdsromantik. Precis som UNA bombaren kan man sedan sitta där inne i sitt lilla skjul i skogen, med tillgång till endast akustisk gitarr och fiol, och förakta ytligt storstadsliv och hela det moderna, högteknologiska samhället.Vid närmare eftertanke river vi därför den där kolonilotten och börjar om den här recensionen från början. Nytt försök: Hank Williams (1923-1953) är tidernas mest kända och inflytelserika countryartist. [I]The Complete Hank Williams[/I] rymmer samtliga inspelningar han gjorde under sina korta men intensiva karriär. Totalt 225 inspelningar varav 53 tidigare outgivna.Fast när man skriver så låter det som om detta är dammig musikhistoria. Någonting som man kan arkivera eller ställa undan på en hylla. Någonting som kan hyllas och beundras av konservatorer men inte har ett piss att göra med det liv som du lever 1998. Vi släpar därför i stället med oss Hank Williams och sätter honom längst bak i en tunnelbanevagn. Och äntligen känns det rätt. Det är precis här han hör hemmaFör Hank Williams sjunger inte om hur det var att leva på 40-talet. Hank Williams sjunger om hur det är att vara tjugonånting och känna sig utsatt, hopplös, misslyckad och förtvivlat ensam. Han sitter där längst bak i tunnelbanevagnen och stirrar rakt fram. Hans ögon är glansiga, kanske är det en kombinationen av bakfylla och antidepressiva medel. Han har provat precis allt som finns i kemisk väg - faktum är att han provar allt hela tiden - men ingenting tycks hjälpa.Förordet till den här boxen berättar om en gammal bootleg med Patti Smith. Konsertinspelningen innehåller en version av The Velvet Undergrounds [I]Pale Blue Eyes[/I]. När Patti Smith introducerar låten säger hon till publiken: "Lou Reed wrote this song for Hank Williams who diedof an overdose of pills... in the back of a limousine to a gig".Precis som det går att dra paralleller mellan Peter Bogdanovichs ungdomsskildring [I]Den sista föreställningen[/I] - en film där Hank Williams sånger viner fram som prärienystan mellan gatorna - och Lukas Moodysonsungdomsskildring [I]Fucking Åmål[/I], går det även att dra paralleller mellan Hank Williams musik och den musik som görs i dag. Det är dock ett misstag att enbart försöka leta efter Hank Williams efterföljare inom countrymusiken.Hank Williams musik är visserligen country - några av de inspelningar som finns på denna box kan till och med sägas vara själva definitionen av country -- men den har för den skull inget att göra med den musik som till exempel artister som Garth Brooks framför. Självtulämnade sånger som [I]Cold, Cold Heart[/I] och [I]Nobody's Lonesome For Me[/I], sånger där HankWilliams skär ut sitt hjärta och lägger det på ett sterilit operationsbord till allmän beskådan, för snarare tankarna till Kurt Cobain.Nirvanas [I]Unplugged in New York[/I] skulle kunna ha varit den 11:e CD i den här boxen. Eller lyssna på Henrik Berggren i Broder Daniel. Singeln [I]I'll Be Gone[/I], en av de bästa rocklåtar som gjorts i det här landet, är det närmaste någon svensk artist kommit Hank Williams [I]I'll Never Get Out of This World Alive[/I].Själv upptäckte jag Hank Wiliams för drygt 15 år sedan tack vare Jeffrey Lee Pierce. Precis som det var Cramps som öppnade dörren till obskyr rockabilly och Nomads som fick mig intresserad av förkrigsblues så var det Jeffrey Lee Pierce och Gun Club som fick mig att gräva bland gammal country. Jag tror jag köpte en "Greatest Hits" med Hank Williams ungefär samtidigt som jag köpte Gun Clubs första album, [I]Fire of Love[/I] från 1981, och jag minns att de där skivorna lät förträffligt när man speladedem efter varandra.Gun Club lät visserligen inte alls som ett countryband, men jag tror attJeffrey Lee Pierce måste ha talat mycket om country i intervjuer (jagvar en sådan fan att jag en gång till och med bad honom signera en skiva). Däremot fanns det en slag stämning och atmosfär i Gun Clubs musik som kändes som ett avlägset eko från just Hank Williams. I dag finns inte längre Jeffrey Lee Pierce i livet, även hans livshållning var alltför lik Hank Williams. Ingen verkar heller längre bry sig om Gun Club, men Bob hund har faktiskt funderat på att göra en cover på deras [I]Mother of Earth[/I].Tillbaka till Hank Williams, tillbaka till sätet längst bak i tunnelbanevagnen. Om man är nyfiken på att lära känna denne man -- funderar på att gå bak i vagnen för att höra vad han har att berätta -- behöver man då verkligen köpa en svindyr box med tio CD? Nej, naturligtvis inte. Det finns flera "Greatest Hits"-plattor som duger precis lika bra. Leta särskilt efter en vinyldubbel med gult omslag kallad "40 Greatest Hits". Det var den första skivan jag köpte med Hank Williams och där finns faktiskt alla inspelningar du behöver.Ändå är det beundransvärt att någon bemödat sig med att sammanställa den just denna box. Den totala överkursen. Fyra CD med riktiga skivinspelningar och sex CD med demos och radioinspelningar. Detta är nämligen ändå skivutgivning, inte nekrofili som i fallet med Elvis Presley. Var tredje år letar hyenorna på skivbolagen upp någon ny rapning som Elvis gjorde i Memphis 1953 och ger ut ännu en box som ruinerar de fans som måste ha precis allt. Men på denna Hank Williams-box finns verkligen allt som går att ge ut. Såväl förpackning som formgivning är dessutom av yppersta klass.Skivbolag:
Artist:
