Att Eva Sonesson inte hörts på skiva på 25 år är bland det största slöseriet svenskt musikliv utsatts för. När hon nu äntligen är tillbaka är hennes röst lika fylld av kraft, övertygelse och passion som då, och även den Anders Karlsmark-duett som är skivans kanske mest konventionella spår är stark och djupt gripande. Ännu starkare blir det av att Svante Fregerts texter inte bara har kvar drag av sin absurditet från bandets allra första tid i början av 1980-talet utan nu också är rättframma i ämnen om flyktingskäl och om romer som en påminnelse om vår sedan längesen förfallna skuld för välståndet i skivans två absoluta toppar På flykt och Dom som slår läger. Dessutom har Commando M Pigg briljanta Peter Puders i sina led. En gång i tiden var han bandets supervärvning från TT Reuter, och sedan dess har hans melodiska, påhittiga och känsliga toner mittemellan Tom Verlaine och Kenny Håkansson varit den perfekta matchningen till Eva Sonessons röst.
Att ett band med flera av landets främsta i utsökt samspel var oslagbara för tre decennier sedan var självklart. Att de efter så långt uppehåll kommer tillbaka med ett av sina bästa album någonsin och i lika hög grad är ett av landets bästa band fortfarande är inte lika självklart. Men det är likväl sant.
