Med sin debut 1997 lyckades Coal Chamber nå guldstatus. De lyckades aldrig återupprepa succén varken kreativt eller kommersiellt. Varför det då ska vara en bra idé att ta upp facklan igen undgår mitt förstånd. Tiden må läka alla infekterade sår som rev upp bandet, men den är ingen garanti för kvalité. På Rivals råder det nämligen en total brist på nya idéer. De tröttsamma riffen och Dez Fafaras undermåliga sång får alla spår att flyta ihop till en enda stor seg monoton massa. Vad bandet siktar på är svårt att utröna, detta är varken en återblick till 90-talet eller en utveckling framåt.
Skivbolag:
Artist:
