Nionde albumet från Britney och som vanligt med en uppsjö producenter och låtskrivare som gör att resultatet låter aningen brokigt. Här finns Invitation som är en modern och viskande R&B-popballad, enformiga Private Show - även namnet på hennes nya parfym - som är en lång knipsande loop som inte leder nånstans. Man On The Moon har frihetskänsla i vers men den dansbandsaktiga refrängen känns allför given, och tredje singeln Clumsy växlar skevt mellan höskulle-stampande verser och syntig klubbkänsla i refräng.
Höjdpunkterna är den vibrerande Just Like Me som har akustiska gitarrpartier och en svepande känsla där Britney känns närvarande. Trots aningen cheesy halvrap i Love Me Down har den ett backbeat och dov bas som ger en klubbig känsla, och hittiga Hard To Forget har en bombastisk ljudbild med snygg skarv mellan vers/refräng.
Här finns inga givna hits av Toxic- eller Piece Of Me-kaliber, men sammantaget är det ett styrkebesked.
