Norska Beharie debuterade 2019 och har långsamt slagit igenom i Skandinavien. 2022 fick han sitt stora norska genombrott när han prisades för sin andra EP av Spellemannprisen, som är Norges motsvarighet till Grammis. När han nu släpper sitt debutalbum är det med en ljudbild som är långt mer tillrättalagt silkeslen och atmosfärisk.
Tematiskt kretsar skivan kring berättelser om identitet, queer kärlek, ensamhet och sårbarhet. I ett pressmeddelande beskriver Beharie Are You There, Boy? med "detta album har gett mig anledning att dyka in i olika aspekter av min egen identitet, och i processen har jag utforskat komplexiteten i min personlighet och mitt uttryck”. Just dyka är ett passande beskrivande ord för hur det känns att sänkas ned i Beharies finstämt själfulla soul.
Ibland finns hintar av den nordiska mysticismen och stämfokuserad folkmusik, kanske främst i den glittrande inledningen. Men det växer snabbt till soul och singer/songwriter, med vissa influenser av rock, som har betydligt mer internationella ambitioner. Tydliga förebilder som skiner igenom är Frank Ocean och Bon Iver, melodiken från den förstnämnda och de detaljerat finkänsliga produktionsvalen från den sistnämnda.
Beharie skriver vidare i sitt pressmeddelande “vi har odlat olika karaktärer och lekt med deras särskilda uttryck. Dessa karaktärer har fått unika namn: Washed-out jeans boy, float in space boy, constant fear boy, make believe boy och lost in thought boy. Var och en av dessa karaktärer representerar fragment av Beharies själ och väsen - alla i sökandet efter en känsla av tillhörighet." Visst finns det en variation när Beharie skiftar mellan genreinfluenser, men det hade varit intressant att se de hårdare nyanser som kryper fram mot slutet på den uppfriskande låten Oh My God.
