Om du bortser från allt din mamma sagt dig om house-musik och lyssnar på Basement Jaxx nya album Rooty med öppna öron, så kommer du kanske gilla det här. Simon Ratcliffe och Felix Buxton gör ju den galnaste discon du någonsin hört. Varenda del av den här skivan sprattlar och fnissar av vällust. Det gnisslar, ryker, pumpar och kreverar så till den milda grad att popmusiken med ens reser sig från sin grav och undrar vad som hänt med världen medan den var borta.
Ljudet av en fest långt långt borta är äntligen här. Hur jag än vrider och vänder på mina försök till arga teser faller de ändå platt till marken - det går inte att ondgöra sig över det här. Hur skränigt, fånigt, eller illa det än låter. Mest hela tiden faktiskt.
Rooty är som bilden av en engelsk frukost, rikligt med bönor man egentligen inte vill ha, en illa grillad tomat, ett par oaptitliga korvar och sen till lunch en pint och kanske lite bangers'n'mash. Det är höjden av smaklöshet, men något en Londonturist måste få i sig.
Jag kan finkamma min skivsamling där hemma och kommer inte hitta något som låter som Rooty. Ändå vill jag äga den här skivan, ge den egen plats i skivhyllan. Den får nog stå mittemellan Freez vita disco Southern Freez och Wookies senaste album. Och varje gång det är fest så tänker jag plocka fram den.
