Basement Jaxx
Basement Jaxx - Scars
Basement Jaxx verkar ha jobbat efter ordspråket ”den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”. De blandar ragga, pop, stråkar, grime, ballader, bangala, hawaii-gitarrer, rap, klezmer, fransk croonersång. Samarbeten med Yoko Ono och Kelis till trots slutar det bara med en förvirrad blandning som inte lämnar något bestående intryck.
Basement Jaxx söker kosmisk kontakt. Och lite hud.
Det var länge sedan Basement Jaxx var en klubbakt för avantgardet. Idag är de en huvudattraktion för festivaler och en magnet för sjungande gäster som bjussar på lite crossover-potential i gengäld för en aning klubbcred. Nöjesguiden fångade den själutnämnda hippien Felix Buxton för att fråga om det och om Basement Jaxxs samarbete och kosmiska diskussioner med Yoko Ono.
Felix Buxton har svårt att fokusera på fotograf-Johannes instruktioner om att titta in i kameran.
Basement Jaxx
Basement JaxxOm du bortser från allt din mamma sagt dig om house-musik och lyssnar på Basement Jaxx nya album Rooty med öppna öron, så kommer du kanske gilla det här. Simon Ratcliffe och Felix Buxton gör ju den galnaste discon du någonsin hört. Varenda del av den här skivan sprattlar och fnissar av vällust. Det gnisslar, ryker, pumpar och kreverar så till den milda grad att popmusiken med ens reser sig från sin grav och undrar vad som hänt med världen medan den var borta. |
RemedyMan gör det alldeles för lätt för sig om man sällar sig till den oengagerade skara som plötsligt börjat tycka att deephouse är tråkigt, medan all smutsig och hård och punkig house är bra och spännande. Basement Jaxx album ska inte ses som någon motreaktion på housemusikens utveckling åt det allt mer abstrakta och etnoflummiga. Att gilla Basement Jaxx utesluter inte att man fortsätter omfamna Franc |