Jag träffade Ola Salo då jag tjänstgjorde i juryn för P3 Pop tidigare i år. Det var på efterfesten på Park Elite. Han var väldigt charmant, komplimenterade mig för mina texter och sa att en av låtarna på nya skivan var inspirerad av min stilistik och personlighet.
Smicker endast tänkt att rendera i trevliga recensioner och hyllningar från mina sida? Möjligt, men det spelar egentligen ingen roll, allt han sa stämde överens med verkligheten. Det intressanta är Ola Salos talang att sida vid sida på en bar eller via en tv-ruta inför miljoner av tittare kunna stråla sig in i den svenska folksjälen. Han är den perfekta underhållaren på det sättet. Den perfekta frontmannen. Utan honom inget The Ark. De andra i bandet är lika utbytbara som manschettknappar. Detta är ett obestridligt faktum.
Denna egenskap som Ringleader med stort R ger Ola Salos låtar en extra dimension och jag tror många recensenter tycker sig höra större kvalité i låtarna än vad Ola Salos kompositörtalang egentligen innehar. Gott så. Men därmed inte sagt att hans sammanlagda låtskatt bara består av kattguld. Inte alls. Ola Salo bevisar på samtliga skivor att han har två-tre genuina glam-pop-hits. Alla uppbackade av hans starka röst, perfekt vikt för denna typ av schlager/glam/Bowie-pop. På senaste skivan handlar det om The worrying kind, Absolutely no decorum och New pollution.
Skivbolag:
Artist:
