Roxy

Om någon tidigare har tvivlat vill jag ha sagt detta, Orup själv är faktiskt en helt okej textförfattare. Bra, rent av. När nu även Johan Kindes ord bidrar till att sammanfatta Orup på denna tillbakablickande skiva blir det, då och då, smått fantastisk. Musiken är tonsatt ångest, likt sista dansen på en halvsunkig folkpark i en avkrok någonstans i Sverige. Det går definitivt att hitta kärlek där, men det kräver en hel del alkohol. Förslagsvis Minttu.