Attityd, arrogant sångstil, stenhårda Zep-riff, mäktiga gäster som Josh Homme, LA-bränna och stora indieanthems med påfallande hårdrockdrag. Arctic Monkeys har haft allt det förut, och de har det i överflöd här. Problemet är bara att deras upprepningar av allt det där inte kommer i närheten av nivån på föregångaren Suck It and See från 2011. Och varken deras återuppväckta funkmetal (!) eller deras plötsliga och uttalade Mick Jagger-fascination gör dem några tjänster, tvärtom.
Skivbolag:
Artist:
Publicerad i tidning:
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2013.
