Alla vet vad de får med AC/DC. Något annat än bluesrock i traditionell anda med hårda anslag, pumpande bas och krispigt lätt distade riff vore tjänstefel. Men att detta sjuttonde album med skulle komma till världen med tanke på sångaren Brian Johnsons hörselproblem, kompgitarristen Malcolm Youngs död, trummisen Phil Rudds problem med lagen och basisten Cliff Williams sorti 2016, var inte en lågoddsare direkt.
Ödet ville något annat dock och här står vi med ytterligare ett album stöpt i samma musikaliskt konservativa passion som alltid. Produktionen är snyggt organisk, bandet låter riktigt tajt och nog känns materialet något piggare än vad de gjort på de föregående två senaste albumen. En obligatorisk lektion i rock av veteranerna från Australien.
