Att Snoop Dogg, vars funkversion tydligen går under namnet Snoopzilla, inte har något emot förändring är sen gammalt. Han har med pålitlig konsekvens hoppat på gällande trender i över tio år. Men precis som med flera av hans äldre rapkollegor visar det sig att han gör sig som bäst i originalutförande eller i förening med The Neptunes. Då Snoops originalutförande är G-Funken kan man tycka att ett genuint funkalbum känns som ett steg i rätt riktning, åtminstone med reggaedoftande Snoop Lion som utgångspunkt. För i partnerskap med en av den moderna funkens frontmän Dam-Funk är det precis vad Snoopzilla har skapat - ren funkmusik. Och kanske är det detta som är problemet, för även om det här är ett projekt för Snoop själv, som han tagit sig an utan en tanke på topplistor och försäljningssiffror, saknar Snoop-funken här sitt gangster-G. Bäst låter det på Kurupt-gästade Ride och charmiga Do My Thang, där den trumlikt studsande basgången hålls tillbaka en aning och auto-tunern är någorlunda nedskruvad. Först då får Snoop utrymme att på sitt sedvanligt tillbakalutade vis rappa nonchalant om livets goda ting.
