Basement

admin-kollegorna 13:07 27 Mar 2003
Skylten, en ganska modest grå och röd sak med en nedåtlutande trappa, låter oss förstå att vi kommit fram. Ger oss en hint om att "här kommer en trappa som ni ska följa neråt till en källare". Vi följer rådet och dyker ner i en upplyst och trevlig källarlokal. De skrovliga väggarna är vitmålade och dekorerade med tavlor och speglar för hälsosam narcissism. Vi tas emot av den charmige krogprofilen Magnus Larsson, en av ägarna, som också visar oss till bordet. Vi passerar en mysig bar som är värd all uppmärksamhet och bestämmer oss för att ta en drink innan maten och göra oss bekanta med menyn. En ung dam med stora ögon erbjuder oss sina tjänster, serverar trevlig champagne, men har problem med en Fidel Castro. "Vad är det i den?", undrar hon. Vi tittar länge på henne och bestämmer oss för att hon är galen. Menyn är kort, väl avvägd och klar. Den består av ett antal smårätter och desserter. Tanken är att frige oss från varmrätt och huvudrätt och istället låta oss leka med flertalet smårätter, komponera själva och på så sätt få en större och bredare smakupplevelse. Det är naturligtvis ett genidrag. Att inte vara instängd i en klassisk trerätters-meny är förlösande. Vi väljer mellan små tillredningar av allsköns köttfiléer, fisk, bräss, kräftor, pilgrimsmusslor med tre sorters fin kaviar, och en ovanligt kraftig ankleverbit. Basement serverar alltså finmat, men i en sällsynt avslappnad och skön miljö, utan att för den skull snåla på detaljer som linnedukar, förstklassig service och toaletter som luktar gott. Vi hinner gå igenom stora delar av menyn, mycket tack vare Ulf Wagners, också en av delägarna, mästerliga val, ödmjukt kallade just Wagners val och finns som fyra (480 kr) respektive sex rätter (690 kr). Oklanderligt rakt igenom. Vackert upplagt på spännande servis. Och utskickade med fränt självförtroende från ett öppet kök med kockar vi också hinner växla några ord med (bordet mittemot köket är roligast för dessa upptåg). Vinlistan tar man sig inte igenom lika lätt. Utbudet är digert och väl utvalt. Wagner har också hunnit lansera ett eget vin kallat...Wagners val. Också här finns små vinpaket att köpa till middagen som noga passas in till rätterna (från 345 kr). Har du stort självförtroende och vill utmana personalens smaklökar ordnas små spontana vinprovningar snabbt och lätt vid bordet. Vi har dock inga problem med de spännande valen. Att bli serverad den alltför sällsynta Banyls till efterrätten räcker för oss. En vacker avslutning på en mycket vacker middag.
Stad: 
Lokal: 

Fler recensioner

Bengtsons ost och vinhus

Det är dessvärre så att det nuförtiden finns ett begrepp som heter "bra i Malmö" och ett som heter "bra för att vara Lund". Restaurangstandarden i Lund har de senaste åren legat ett par snäpp under den i grannstaden.Och det är förmodligen bara hårdare konkurrens som kan ändra på detta faktum. Just därför borde lundaborna gratulera sig själva till att Spot nu, efter sin oförklarligt floppande kväll

La Barca Restaurang

La Barca Sr den genuina kvarterskrogen. Inhyst lSngs ett gatustrOk i centrala Malms, som turligt nog inte har hottats upp av marknadskrafterna utan fOtt bibehOlla essensen av Malms som arbetarstad. Hit hittar varken nordisk design, krom eller ksrsbSrstrS. De vita vSggarna pryds av svartvita fotografier sver Triangeln genom tiderna. Borden med blO dukar och de robusta 80-tals stolarnas mjuka dynor

Kvarnen/H2O

Att Kvarnen är en institution i Stockholms nattliv har inte gått många förbi. Att Kvarnen stoltserar med en diger meny husmanskost är inte lika välkänt. Ej heller att den stora ölhallen är fylld med matgäster redan från klockan sex mitt i veckan. I den nya baren H2O serveras bara smårätter och det är dit den yngre delen av klientelet förflyttat sig. I matsalen bokar man bord tidigt på kvällarna

Gässlingen

Det finns en välkänd, liten minoritet i Stockholms nattliv som går ut enbart för att höra musiken de älskar. De bryr sig inte om de andra gästerna, de dricker knappt någon alkohol, de knarkar inte, de följer inte med någon hem, de har fula kläder. Allra helst hade de varit alldeles ensamma med DJen och hans skivsamling. Så att de hade fått sitta under ett baselement och lukta på vinylen. På samma

Undici

Utan att vara taskiga: Det trodde vi aldrig. Efter att ha sett den ena sportstjärnan efter den andra hoppa strömhopp från det taskiga omdömets trampolin, var Tomas Brolin utdömd på förhand. Blanda norrländsk och italiensk mat? Lapskojs med tagliatelle, kanske? Hembränt ur dunk? Eller varför inte några gamla fotbollsskor och matchtröjor på väggen? Men där bedrog man sig. Förutom namnet Undici, som

Italiano

Ena sekunden står man på en händelselös Nybrogata på Östermalm. Sekunden senare befinner man sig plötsligt mitt inne i Soprano-land med en alldeles utmärkt - och förstås bankad - bit carpaccio på gaffeln. Italiano uppfyller alla krav man kan ha på den typiska lokala italienaren: Inredningen är lite småhemsk med skrovliga vita väggar, tveksam konst från något italienskt hötorg och rosarutiga dukar