Mest läst i Stockholm

David Guettas sjunde album skvallrar om en artist som tappat självförtroendet. Det är kvantitet före kvalitet, och istället för tryggheten i en medveten hitmakares säkra hand finns här en känsla av osäkerhet, och att ”om jag fyller plattan med alla utkast jag har måste jag väll ha åtminstone nån hit här?”

De har inte samma intravenösa förmåga att omedelbart nå våra känsligaste nervcentra när efter nästan två decennier bestämmer sig för att plocka upp instrumenten. Men innerligheten är intakt, och vad de förlorat i ungdomlig passion tar de igen i rutin. Martin Phillipps låtar är gedigna indierockbyggen som var och en övertygar och som albumkonstellation är komplett. Med täta gitarr- och keyboardarrangemang och bastanta nittiotalstrummor kan man invända att det kanske låter lite otidsenligt, ganska mycket som R.E.M. Innan det bandet tappade tråden.