Jag har alltid tänkt mig Cocorosie som en konsthögskolecover på det som varit bra med all mustig och hafsig popmusik som kommit de senaste åren. Jag har tänkt på alla indiemänniskor som sett musikens framtid i lummig improvisationsmusik, gjord av vackra franska skogsrån i löst sittande klänningar, och inte orkat lyssna m
Touch & Go/Border
The Black Heart ProcessionSan Diegos The Black Heart Procession är en procession som rör sig långsamt och mycket målmedvetet. På sin fjärde skiva, den första med annan titel än sitt ordningsnummer, fortsätter de sin marsch med högt burna huvuden, trots att de ackompanjerar sin marsch med mycket mörka klanger.
Episkt, långsamt och i moll, men samtidigt luftigt och lätt ekar ödsliga ökengitarrer och pianon på nästan alla |
Terraform
Sedan Shellacs debut, [I]At Action Park[/I], för fyra år sedan har en mängd band försökt att producera en lika solid, febrig och järnhård platta utan att lyckas. Svenska Brick är ett av få band som varit i närheten av den audiofila Chicago-trions nerv. Deras [I]Volvoland[/I], från förra året, nådde stundtals nästan upp
000Alla som hört The Make Up vet vilket sanslöst sväng de kan mana fram medsin säregna hybrid av rock, gospel och soul. Dansmusik när den är som bäst, vill jag mena. Nu börjar lärjungarna så smått att poppa upp. Delta 72 är ett av de merrenläriga banden och det finns mycket i deras musik som tyder på att de kan bli några av de bäst låtande eleverna i Make Up-klassen. De har groovet, kättjan, Hammondo |