Svenska folkpoptrion The Tiny har hittat sin mall. Låtarna inleds avskalat, stillsamt - ofta med strängplock eller pianoklink som enda komp till Ellekari Larssons säregna röst, för att sedan öka i intensitet och explodera i en slags ångestladdad vokal orgasm mot slutet. Visst är arrangemang och melodier ofta vackra, bitvis spännande, alltid skickliga – men på tio spår i rad blir det aningen tjatigt.
