Ett av Bobby Womacks absolut bästa album och även en av Blaxploitation-genrens största ögonblick. Återutgåvan är snyggt förpackad med matigt texthäfte. Titelspåret kommer att vara en given hit hela sommaren (det är sedan länge en favorit på The Chemical Brothers DJ-set) men resten av skivan är precis lika bra. Här finns allt som ett riktigt bra blaxploitation-soundtrack ska innehålla -- cool dialo
Rykodisc/MNW-ILR
Noon Chill
Jag har aldrig blivit riktigt klok på Arto Lindsay, vare sig han befunnit sig mitt i New Yorks "no wave"-scen eller experimenterat med brasilianska ballader. Jag blir nog inte klok på det här heller, men jag kan inte sluta lyssna på det. [I]Noon Chill[/I] utgår från de vackraste, renaste melodier ni kan tänka er och Lin