I grunden är det samma atmosfäriska minimaltechno som förr. Nathan Fake har mycket att leva upp till efter strålande förra albumet
Drowning in A Sea of Love, och har i ren protest bestämt sig för att bli knepigare. Det är betydligt mer svårlyssnat än tidigare, skruvat, ibland atonalt mullrande och udda. Men i grunden är det samma atmosfäriska minimaltechno med inslag av mjuk smyg-trance, nu kryddad med oldshool-elektronika och udda IDM.
