Av alla de där plattorna man älskade reservationslöst redan första gången man hörde dem är det få som hållit måttet efter några månader. Om det beror på att man tycker sig kunna dem för bra för snabbt eller om det bara är så att musiken inte är tillräckligt komplex vet jag inte. Kanske är det en mix av båda delarna. Den
A West Side Fabrication/MD
In Your Quiet PlaceRed House Painters och Mark Kozeleks ande vilar tungt över delar av den svenska musikerkåren. Paus, Kristofer Åström och nu The All Janet, alla tre så uppenbart färgade av detta magnifika deppbands sound. Ingen dålig förebild och referens.
Tvärtom, men när egensinnet går förlorat på vägen på grund av att man gärna vill låta så snarlikt originalet som möjligt, då är det inte lika kul. Tyvärr kan |
Mom and DadDenna grupps produktivitet är enastående. På mindre än ett år har de gjort tre EP med totalt 14 låtar som inte finns på något annat album.
Här är det bara [I]Mom and Dad[/I] som kommer från [I]Personality Crisis[/I] övriga fem är exklusiva spår. Alla är inte märkvärdiga, men det finns något i generositeten och den bubblande mångfalden som gör att jag ändå spelar EPn om och om igen. Precis som at |
Rocking Big BuddhaEfter att ha lyssnat på [I]Rocking Big Buddha[/I] några gånger är jag tvungen att sätta i Tommy 16s debut [I]Shauna[/I] i CD-spelaren, för att kolla om den skivan verkligen var lika bra som jag tror. Och jag finner att, visst, den är inte särskilt egen eller originell, men den har väldigt mycket känsla för pop. Gråtmilda melodier och söta, tonårigt smärtande små sånger som inte kommer att gå till |