Det känns som om jag har sett det på TV ett tusental gånger: den engelska landsbygden under andra världskriget, med kavata unga kvinnor som drar sitt strå till stacken och dessemellan hinner med ett par romanser med soldater på permission. Glada skratt och salta tårar, och en krigsfront som känns betydligt avlägsnare än vad de briserande bomberna som lyser upp natthimlen avslöjar. Varför göra ytte
