Det vore att tumma en smula på sanningen om jag påstod att jag är vän av filmer med "terminal diseases". Alltså, filmer där man redan under första kvarten får reda på att huvudpersonen bär på en obotlig cancer, vilket innebär att resten av de två timmarna är en enda lång och sentimental golgatavandring - utan en enda överraskning i rockärmen.
Men å andra sidan gillar jag bra skådespelare, och nä
