En våg av tryggt välbehag sköljer över mig så fort huvudpersonen, den trulige hunden Sture, öppnar sina käftar. Ut kravlar nämligen Hasse Alfredsson buffliga stämma. Om det är något som konnoterar just trygghet, saga, ombonad, tillbakalutad humor och inte minst bufflig finess så är det denne hela Sveriges skåning. Per Åhlins tidigare animationer, som [I]Karl-Bertil Jonsson jul[/I], [I]Resan till M
Margreth Weivers
En häxa i familjenHarald Hamrell verkar vara en rolig gynnare. Jag har inga egentliga belägg för den tesen men det må väl vara hänt att ha fördomar när det handlar om positiva sådana. Hans kortfilm [I]Scener ur ett handfats liv[/I] var onekligen smått genial i sin bisarra humor och få 60-talister lär ha glömt hans insats som brådmogen gosse i [I]Pojken med guldbyxorna.[/I] Debutregin, ungdomsfilmen [I]Vinterviken,[ |
