Det här är den bästa barndomsskildring jag sett på många, många år. Niki Caro och rollfiguren Pai tränger sig in i en mansdominerad genre med en historia som lyckas förena ett helgjutet feministiskt budskap med ett magiskt berättande. Det blir aldrig pamflettartat, eller klumpigt politiskt, bara ett självklart budskap med exakt tonträff.
I en liten by på Nya Zeeland styr och ställer den gamle ma
