Välkommen till Idyllien. För Ella Lemhagens nya film är nämligen samma helylle-Sverige som Catti Edfelts [I]Sixten[/I] eller Johanna Halds filmer om [I]Lotta på Bråkmakargatan[/I]. Samma Sörgården med söta, förnumstiga barn och snälla, välmenande men lite förvirrade vuxna. Det är helt enkelt en bild av ett Sverige som inte finns. Inte längre. Och det må väl vara hänt, allting behöver nödvändigtvis
