Tysk film är ett sorgligt kapitel. Så vital och banbrytande under 70-talet, med regissörer som Fassbinder, von Trotta, Kluge, Herzog, Hauff och Schlöndorff. En filmgeneration med politisk och psykologisk sprängkraft i sitt berättande. På den tiden var den tyska filmen jämnstark med både den franska och italienska. Men med ytterst få undantag har tysk film under de senaste tjugo åren parkerat i en
