Vi gillar att klaga på svensk film på de här sidorna. Det är lite rättshaverist-varning, faktiskt: Hade vi inga filmsidor skulle vi nog sitta på kammaren med reseskrivmaskiner och knattra ut insändare undertecknade Front Mot Marianne Ahrne. Därför måste det här sägas lite extra tydligt: det pågår ingen generell kris i svensk film. På sin höjd i svenskt manusförfattande. Nej, det är snarare fantast
