Jag har väntat länge på att en hel genre av Södermalmsfilmer ska dyka upp. Jag antar att detta är en början. Nu är det inte just det som är det centrala för filmens själ i [I]Om inte[/I]. Men det är något i karaktärernas personligheter, något i den av Arvid Lind komponerade filmmusiken, något i utflykten till rockfestivalspenaten och något i det centrala motivet -- detta med den trassliga kärleken
