Om kriteriet för vad som är en riktigt bra film är att man ska bli berörd, bli träffad hårt i magen, så är det här förmodligen den enda film ni behöver se i år. Jag har nämligen svårt att föreställa mig att något mer rörande mänskligt än [I]Ensamma hjärtan[/I] ska dyka upp på länge, länge.
Jag kan inte minnas när jag senast blev så fysiskt påverkad av en film. Och det är inget annat än häpnad
