Lika träffsäker som Povel Ramel alltid varit i sina texter och melodier, lika off har han alltid varit när han utser sina efterträdare genom att ge dem sitt Karamellodiktstipendium. Eller också är återväxten bland visans språkekvilibrister just så dålig.
Wille Crafoord är bara en av de tomma såpbubbleblåsarna som tilldelats det stipendiet, men hur lite motprestation priset än kräver börjar det
Wille Crafoord
Samma typ av annorlunda sakerSnälla, nämn inte Povel Ramel. Men en sak medger jag på en gång: texten till titellåten på det här albumet är bland den smartaste och fyndigaste samtidskommentar jag hört en svensk artist skriva på senare år -där till med ett storbandsblås som hade svept Blond av schlagerscenen förgott. Briljant. Roligt. Självironiskt. Men bara i fyra minuter och 13 sekunder. Resten av albumet ägnar sedan Wille Cr |
