Jason Lytle nöjer sig inte med att klippa sig...
Grandaddy
Grandaddy
Sångaren Jason Lytles röst är förrädisk. Den lockar en att krypa tillbaka till sängen igen, men den sjunger inte om vad den borde.
Istället berättar den om ett desillusionerat kontor i en kalifornisk motsvarighet till Slough, där chefen inte är en David Brent. Utan någon som belönar de bästa försäljarna med en rundt
The Sophtware SlumpDet börjar ju så bra med He´s Simple, He´s Dumb, He´s the Pilot; två låtari en på ett närmast Olivia Tremor Control-liknande sätt. Flippat men medrötter. Retro nouveau utan att slå över i omdömeslöst braksvenneri.Småskaligt, varsamt med frontman Jason Lytles röst som trygg ledstjärnabland kokande syntar, blippande effekter och helt vanliga akustiskainstrument.
Men sedan blir det inte roligare än |
