Att improvisationerna tillsammans med Tonbruket på Doom Country tidigare i år har gjort djupa avtryck hos Christian Kjellvander är uppenbart. Liksom i det samarbetet ger Christian Kjellvander sångerna utrymme att etablera sig och utvecklas över lång tid, ofta mer än sju minuter. Därmed finns gott om utrymme för små improviserade finesser och utsvävningar, och särskilt Per Nordmark på trummor försitter inte sådana tillfällen.
Christian Kjellvander
Christian Kjellvander - The Rough and Rynge
Christian Kjellvanders fjärde soloalbum innebär ett paradigmskifte, trots frånvaron av stora åthävor och tvära kast.
Christian Kjellvander
Det kommer dagar när det eviga visade sig vara undflyende, när kärleken avslöjar sig som en sol-och-vårare och när marken är täckt av aska. Christian Kjellvander vet det, så nygift han är, och han vet hur att förmedla det. Mollstämningarna är så intensiva att de krossar förljugna livslögner, men värmer vemodiga själar, och bara fågelkvittret som smyger förbi innehåller någon glädje.
Christian Kjellvander
"Har du fått förhandsex av Kjellvanders nya? Hur bra är den?" Efter fantastiska [I]Song From A Two-Room Chapel[/I] är omgivningens fråga inte om uppföljaren är bra, utan bara hur bra den är.
Svaret är att [I]Faya[/I] är bra. Den är väldigt bra. Den kan nog till och med vara bättre än solodebuten, trots att den har att tChristian Kjellvander
Nu är Christian Kjellvander framme. Han var nästan där redan på Songs of Soil och på Loosegoats senaste skiva, men nu är det dags att räkna in honom bland de allra främsta inom americana. Lite paradoxalt kanske, eftersom hans varma och sorgsna musik aldrig prövat genrens gränser eller haft en så svensk prägel som här. M