Alana Davis, från Greenwich Village, New York, är uppenbarligen influerad av Tracy Chapman och Joni Mitchell, fast souligare. Liksom båda av de nämnda tenderar hon att vara ganska tråkig och lutar sig lite väl tungt mot sina mysgungiga, sparsmakade gitarrplink-arrangemang som lunkar fram genom låt efter låt som en lastbilskaravan på Route 66. Det är stabilt, vuxet, funktionellt och tämligen könlös
