Första gången med Wonderwall var det jätteroligt. Hundrade gången med Wonderwall var det inte lika kul. Samma sak gäller med fullängdaren, fast här tröttnar man fortare. Men någonstans ler jag ändå åt den fullständigt kompromisslösa inställningen. The "in" crowd, Venus as a boy, Light my fire, Please release me, 1999... hyfsat kul, men när Mike Flowers gör egna låtar sjunker nivån avsevärt. Typisk
