Åh, detta brinnande ointresse jag känner inför The Folk Implosion! Det överraskar till och med mig. När jag ska återförenas med Barlow efter flera års paus så börjar det krypa i kroppen redan innan första versen är till ända.
90-talets allra onödigaste ögonblick rullar upp sig på näthinnan, ett efter ett. Emo, grunge, bruna jeans.
Jag vet inte om det är dramatiken i hans röst, eller om det
