Intryck av Paris, del 1
En sommar för fem år sen hängde jag med en kompis på hans landsställe på Österlen. Månaden augusti bjöd på ett perfekt vykortsmotiv vartän man kastade blickarna. Undantaget var den sista dagen då kyla och storm drog ned i regnkaskader som snärtade mot hustaken likt ihoprullade handdukar i ett pojkduschrum. Det fick insekterna att i panik ta sig in genom random sprickor och skarvar det varma huset hade att bjuda på. Vad som fick mig att minnas den där natten ännu fem år senare, var speciellt de där skalbaggarna som kröp in mellan taklisterna, surrade slött på sina feta vingar några varv för att sedan störtdyka "Knack!" i golvet med det hårda skalet före.
När de inte landade på kinden på den som försökte sova dvs. Eller kittlade till innanför täcket, surrande, stinkande...
Det är 2011, vi ska åka från Paris, det börjar ösregna och alla i hela stan springer ned i tunnelbanan samtidigt. Vi knuffas de där jävla gångarna ned till vår perrong, tåget mot Charles De Gaulle. Vi klarade det.
Några tåg går förbi, inga är våra. Lugnt, vi har marginal. Nånting känns skevt, var är informationen? Bara killar med kulsprutor på perrongen, frågar ingen. En man frustar: "Airport?" skakar på huvet, "there is strike, you have to go to Mistry, end of line and change to bus to CDG."
Det kommer in ett tåg, människor börjar packas som sardinburkar in i vagnar utan syre eller ljus för att ta sig 12 stationer ut till en av Paris okända förorter. Det är vårt tåg.
Vi klarar av en halv statyn innan vi "Vänta nu, en okänd vithårig gubbe kommer fram till oss och säger åt oss att kliva på ett tåg, åka till slutstationen och hoppas på att det kommer en buss som tar oss dit vi vill när vi vill, och vi ba: vi gör som han säger."
Måste av medan vi är i stan - inom tullarna eller vad fan de har här. Fler jävla tunnlar, franska tunnelbanespärrar, ösregn, sexvägskorsning, tårar. Vill hem. Vassa armar och en väl motiverad taxi. "Airport half an hour, possible?" Hjärnan pulserar hela vägen fram till gate:n. Där sitter ungdomar. Vi konstaterar att tjejer klär sig i svarta hoodies, svårlykkeli-attityder och killskor. De coola stekarkillarna bär svart gubbkeps. (Nu vet ni vilka ni ska släppa in på klubbarna, väkters.)
Att fokusera på något annat. Adjö jävla Frankrike.
