Intervju med apan Chico.
Intervjuaren:
Hej apa, välkommen hit!
Apan Chico:
Itch! Squeek!
I:
Gick det bra att ta sig hit?
AC:
Jotack bra, jag sneakade mig in i en barnvagn på 2:an.
I:
Berätta för de som inte känner dig så väl vad du gör här.
AC:
Jag spelar huvudrollen i Pontus de Wolfes nya bok.
I:
Oj, spännande! Är det hundra frågor och svar om kapuchin-apor eller?
AC:
Nej, det är faktiskt något av en science fiction-historia kan man säga.
I:
Oj, en debutroman!
AC:
That’s correct.
I:
Men, då måste du tala om för mig vad en liten cirkusapa gör i huvudrollen i en roman skriven 2011.
AC:
Eh, jag är inte säker på att jag är tillåten att tala om mitt ursprung, jag är lite under embargo nämligen... Äh, fuck embargon! Jag härstammar från en cirkus, ja. Jag kommer under berättelsens gång att beblanda mig med andra människor, ja. För att uppnå ett speciellt syfte.
I:
Wow, det kittlar verkligen fantasin det där! Så vi har att se framför oss en riktigt episk saga med planeter och raketer och främmande varelser?
AC:
Nja, historien utspelar sig mest i Gamla Stan om man ska va uppriktig.
I:
Oj, så speciellt! Och hur är din karaktär, är du en snäll apa eller?
AC:
I rule the fucking joint!
I:
............
AC:
Om du inte hade nåt mer eller?
I:
Jao... eh, jag..
AC:
Då vill jag säga såhär: gå inte på någonting de säger, löss som människor. Enligt alla eviga inbillnings-principer som finns listade är äpplen icke bananer, och dessa endast populära på grund av sin gulhet. En dalmatiner är en svart hund som fått slut på färgen. Samhällets grundpelare är kärlek, hat, frön och vatten kört genom en blender och och stöttas upp av klumpiga händer. Vin är vatten och vatten är vin.
I:
Tack Apan Chico för att du kom hit.
AC:
Tack.
P
