Jag gick i samma friskola i tio år. Kände mattanterna lite.
Fick hämta en sked när det serverades gräddsås, eller brunsås som jag sa. Tog en djup skål från flingorna som alltid står framme för de kräsna och la grunden till kärlkrampen jag dras med idag.
Till en början hade vi en stor klump smör framme. Med flera smörknivar. Det blev alltid varmt och mjukt. Finns få saker så njutbara som mjukt smör. Vi hade en avdelning för utvecklingsstörda barn, Sär-skolan. En dag tryckte en av dem ner näven i smörklumpen och slickade på sin hand. Vi skaffade portionsförpackningar efter det.
Ibland serverades det äppeljuice. ”DRICKER DU KISS?!”. Skämtet som vägrade dö.
Det var något fint i att läsa matsedeln, se att det var pannkakor och tävla mot matsalen. Sprang nerför trapporna. En dag var jag längst fram och överivrig. Halkade och åkte nerför trapporna.
Minns att jag gjorde illa armen och i min panik skrek jag till Matias, som skulle hämta sjuksköterskan, ”LÄMNA MIG INTE!”.
Skäms lite än idag när jag tänker tillbaka det.
