Något om Whitney och wife beaters

Rebecka 20:21 13 Feb 2012

Om Whitney, och saker som skrivs om henne...

Vi vet faktiskt ingenting. Att använda Whitney som yta för projektioner och fantasier i jakten på den sanna tolkningen, det är om något ovärdigt. Det enda vi egentligen vet är att hon dog av en mix av alkohol och receptbelagda mediciner. Hur länge hon varit missbrukare, och vad som från början triggade missbruket vet vi inte någonting om, vi har väldigt liten insyn i hur hennes liv har sett ut, och det mest respektfulla vore att hålla sig jävligt ödmjuk inför det. Att tvärsäkert basunera ut att Bobby Brown indirekt dödade henne är inte bara smaklöst, det saknar grund. Det är sällan en enskild faktor som utlöser missbruk eller stagnerande karriärer. Att våld förekom i deras relation vet vi, men vi vet inte i vilken utsträckning och vi vet inte heller exakt hur det har påverkat henne. Att grovt förenkla komplicerade händelseförlopp som pågått under lång tid, hjälper ingen.

Med det sagt, så otroligt tragiskt.

Chris Brown, Bobby Brown och andra wife beaters...

Vi måste prata om våldet, men hur gör vi det? Jag vill säga, innan du läser vidare, att jag absolut inte tänkt färdigt kring detta, och att jag inte kan servera några lösningar på rak arm, men jag vill att vi pratar på ett lite annorlunda sätt.

Många människor i min bekantskapskrets har länkat bilder på en misshandlad Rihanna på facebook, och påpekat att Chris Brown, trots att han dömts för misshandeln, uppträdde på Grammys inatt. En sak som jag har tänkt mycket på, och som jag gärna vill diskutera, är sanktioner och straff när det kommer till män dömda för kvinnomisshandel. Samt hur otroligt enkelt det är att moraliskt döma en för dig okänd person (as in han är ingen vän) till ett evigt liv i karantän, och hur komplicerat det genast blir när samma män råkar vara vänner eller bekanta och finns i våra egna kretsar. Och hur det, precis som skammen som omgärdar sexbrott, står i vägen för ett samtal PÅ RIKTIGT. För att kunna ha det måste vi låta de här männen vara människor.

Jag tycker inte "synd om" Chris Brown, men jag tycker faktiskt inte att det är rimligt att ge honom näringsförbud för evigt. Jag vill ge människor chanser att bli bättre. Jag tror att de flesta människor kan bli bättre, givna rätt förutsättningar. Jag är inte kriminolog men vet att det finns forskning på återfallbrottslighet/bemötande efter förväntningar. Vad är jag intresserad av? Att shamea brottslingar, eller att förhindra framtida brott? Hela tanken bakom ett förebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor MÅSTE bygga på en tro på förändring.

Jag kan inte se hur ett demoniserande av de män som är våldsamma tar oss framåt? Det är det. Och jag VILL FRAMÅT. För mig, om man anser sig ha en intersektionell analys, med hänsyn till genus, klass, rasism och hur dessa samverkar så blir förväntningar på manlighet en lika stor del i patriarkala strukturer som de på kvinnlighet. Och om vi accepterar deras existens, gör de också män till offer för dessa destruktiva mönster. Så, om vi accepterar denna syn på våra villkor och förutsättningar, borde vi då inte vara mer öppna i våra bedömningar? Jag menar naturligtvis inte att våldet någonsin är accepterbart. Bara att vi inte kan se kvinnor som strukturellt utsatta, och män som fritt agerande individer inom samma kontext. Jag vill hitta ett rimligt angreppsätt på problemet, på en strukturell nivå.

Är det rimligt att brottslingar som avtjänat sina straff för evigt ska fortsätta straffas? Och om någon tycker det, var går gränsen för vilka brott som ska tatueras i pannan, och vilka som vi kan "förlåta"? För att kunna förhindra våldet måste vi förstå det och det kommer aldrig ske så länge vi avfärdar dessa människor som simpel paria. Det finns hur mycket forskning som helst i ämnet, jag är intresserad av hur_vi_ska_arbeta_praktiskt_förebyggande.

Det finns också en massa föreställningar om "manlighet" inkorporerade i hederskodexen att en real man aldrig ska lägga sin hand på en kvinna, som hindrar diskussioner om våldets ursprung och fungerar som förskjutning av ansvar. Bilden nedan skickas runt på facebook, as we speak. För mig är den bara kontraproduktiv. Här handlar det förvisso om sexköp, men det är precis samma mekanismer.

... only... they DO...

Fler blogginlägg från Rebecka