Jack White på Hovet i går kväll - så var det!

Jag minns White Stripes-konserten på Annexet för 7 år sedan. Jag tror 'Get behind me Satan' precis hade kommit ut, och jag var lycklig över att ha upptäckt dem i tid. Jag har vansinnigt många egenskrivna låtar från den tiden som bär på en stark influens från den där killen. Den som har kommit tillbaka och kör solo nu alltså - den ena stripes.
   Det är mest nytt han kör, från nya skivan 'Blundebuss', med några utvalda tolkningar av ganska alster inslängda i mellan. Bandet blåser på som om de var klassiker, just för att de gör dem som de är det så är de det. Publiken är också lite av en cover på den som stod i Annexet -05. Inne på Hovet råder extremt lite hipp-ness, något som var en del av estetiken i det röda vita svarta när det bara var Jack & Meg. Jag känner ingen annan som ska gå, förutom Magnus, som jag gick med även 2005. Nu för tiden är det väldigt många som verkar tycka om att åka raggarbil som står i publiken. Det är inte synd, det gör bara att Jack kan åka Europa runt och sprida sitt vackra oväsen. Tack, raggarbilsåkarna för att ni bekostar min 5-årliga Jackwhite-upplevelse. Jävligt många långa i publiken är det också, jag fattar inte hur ni står ut med mig.
   Något annat som råder på Hovet är fotoförbud. En av roddarna håller tal innan konserten om att inte försöka uppleva showen genom en 3"-skärm, om några dagar kan man ladda ned hur många bilder som helst som deras privata fotograf tagit under kvällen på hemsidan. Alla mella 16 - 25 pustar ut, då slipper man tänka på att imponera på sina kompisar.
   Konserten för mig är bara en lång vidunderlig njutning och total extas. Det är alltså inget omdöme om konserten, utan bara ett konstaterande av att den här musiken träffat mig precis rätt, och jag kan leva nöjd och lycklig med den. Vi diskuterar vem av tjejerna vi tror att Jack ligger med för tillfället. Båda gissar på violinisten, annars skulle han aldrig nästan glömt bort att presentera henne innan 'Seven Nation Army'. Jag har gjort en liten lunch-spellista av mina favoritlåtar från Jack White genom tiderna, 'Icky Thump' är min favorit överlag - men den led av "Första låten är bättre än hela skivan"-symdromet - samt lagt till de fyra MEST episka videosarna ever ever ever, for your enjoymen - so enjoy!