Gör nu min tv-slavsmässiga plikt och kollar av om ni unnat er vår älskade baby momma av modern humors kväll på SNL?

I korthet:

Underbar förnedring av de nya SNL-skådisarna i monologen (som bjöd på flashbacks till Tinas tid som SNL-regular!), en flygplatsutroparsketch som var genial i all sin enkelhet, en av de bästa fejkproduktsreklamerna de producerat, för E-Meth, ett kärt återseende av Drunk Uncle och tyvärr en trippelcameo av Breaking Bads Aaron Paul som lyckades etablera sig som cameokåtare än Jon Hamm. Det blev bara svagare och svagare för varje gång han visade sig i rutan, tills cameoeffekten (CHOCK, LOL, osv) uteblev helt.

Det enda jag vill säkerställa att ni inte går runt och har osett  - även om allt pekar på att ni har sett den sju gånger - är Girls-spoofen, konstigt nog första gången Hannah och sällskap föräras med en SNL-pik.

Efter två minuters ren perfektion blev "Blerta" plötsligt ett trendande flicknamn. Vilket förresten för tankarna till den klassiska Liz Lemon-svordomen "blergh"! GUMMIHANDEN!

Aldrig varit med om att samtliga karaktärer i en spoof varit så ON POINT som i denna, från de svaga handlederna, ticsen och den självcentrerade världsuppfattningen hos Hannah, Marnies brat-fast-tror-sig-vara-intellektuell-ton, det naiva, maniskt men harmlöst irriterande i Shoshanna  och att vara en ny nivå av blasé som Jessa. 

Bonus: nivåerna av mäkt i denna instagrambild, Lena Dunham ser spoofen av sin egenkreerade tv-serie (hade hon kanske blivit förvarnad av showen?) i Mindy Kalings soffa som i sin tur förevigar detta good sport-ögonblick. Tack UNIVERSUM

Apatow: Sometimes I'll say something profound like, "Maybe we should show Peter Scolari's penis."

Dunham: Mmhm.

Apatow: And you will email back, "Yes, that seems like a good idea. Do you think he'll do it?" And then I say, "Yes, I think he will do it." And then he does do it.

Dunham: Bigger and better than we had even imagined.

--------- ---------- --------- --------

Apatow: You know, the show is run differently from other shows because we're trying to really filter everything through you. My goal is to have you do as much work as possible without getting killed. So part of what I'm trying to do is pace you so you don't collapse. For me, a lot of the work is just having a very fresh brain and set of eyes to read things and look for where there are holes or trouble and then trying to help fix that.

Dunham: I feel like you're constantly monitoring my brainpower and body power, even when I'm not able to tell what I'm feeling.

Apatow: I try to think months in advance, When will you collapse?

Dunham: And you've been a pretty good judge so far.

I Fast Company berömmer Lena Dunham och Judd Apatow varandra på ett uppslag. I princip. De nystar upp sin arbetsprocess, man får veta hur lite Judd egentligen skriver för serien och man kan inte, trots det uppenbara myset i intervjun, undgå att känna inflationen i mängden pressyta de två har skänkts den senaste tiden. Alla redaktörers dröm. 

"If I wanted to be ironic, I’d grow a mustache.”, sa hon och poserade med tandkräm droppandes från ansiktet. Haha, Lena Dunham poserar för V Magazine och Terry Richardsons kamera (...) och snackar twitterhäng med Taylor Swift, att listas bland kändisar om dyra boenden, att vara en skådis befriad från utseendepress och hon droppar en mening jag försökt plocka isär ett tag. 

“I think we can all agree with the idea that the beautiful girls that get all the boys get written about. They don’t usually write.” 

Menar Lena att hon bryter mot den uppfattningen? Eller att hon trivs med att write istället för att get written about?

Läs här.

Var utan internet i knappt en traumatisk halvtimme på kontoret och valde då att rensa min "Hämtade filer"-mapp. 

Fyndade bilden på unga - ännu yngre - Lena Dunham tillsammans med sin skådiskollega som jag känner så löjligt starkt för, Jemima Kirke, som är tagen två månader efter 9/11 för New York Times.

Minns inte att jag alls reagerade över femtonåriga Lena Dunhams kaninhävande sist jag såg bilden, för då hade jag ju gjort denna självklara koppling: 

Från artikeln med den oöverträffat sensationella rubben "Man Allegedly Bench-Presses Goose for 10 Minutes at LA Park, Goose Allegedly Loves It". 

NEJ, NU. Ska vi börja nysta i nepotismen som är amerikansk showbiz är det INTE kvinnorna i Girls (som jag ska avhandla ordentligt när jag sett fler avsnitt) som är de största förövarna. Ibland är det bara så enkelt att en kulturfamilj ger kulturbarn. I Lena Dunhams hyllade film Tiny Furniture LIDER hon snarare av vad det innebär, att inte kunna nöja sig med ett vanligt arbete utan behöva glänsa inom kultureliten.  

Björn Ranelids barn vill säkert bara bli ekonomer och busschaufförer, men kommer sluta upp som osäkra, stipendiesökande kulturarbetare hela bunten.