Idag känner jag mig inte lika ensam med min Russell Brand-vurm (är ensam med den, och inför Sarah Silverman som folk verkar avsky). Hans gästredaktörande av ett politiskt magasin ledde fram till att en så oerhört brittiskt nedlåtande, högtravande BBC-britt kände sig tvungen att ifrågasätta vem HAN är att diskutera politik, var hans trovärdighet ligger. Talande exempel för vilka som bjuds in till politiska samtal och vars röster anses vara värda att höras.
Så kommer det fram att Russell aldrig röstat. BBC-brittens reaktion var...svagt skeptisk:
HerreGUD, vilket Mean Girls-beteende.
"I'm not voting out of apathy, I'm not voting out of absolute indifference and weariness and exhaustion, from the lies, treachery, deceit of the political class that has been going on for generations"
Det blir värre när Russell förklarar sin motvilja att rösta, inkluderar resonemang om det vi kallar social klass (som även det möts av totalt oförstånd från BBC-britten) och när han märker att BBC-britten (han som aldrig ska nämnas vid namn) från början bestämt sig för att förminska honom vänder sig Russell till att titulera BBC-britten "my darling", kommentera hans "gorgeous beard" och blir då kallad "a very trivial man".
Varje gång BBC-britten tar till orda reagerar min kropp såhär:
Klippet lämnar mig mer förbannad över BBC-brittens konservativa syn på förändring och att politiska debatter bara ska föras i vissa rum, av personer med vissa kriterier, än fascinerad och förälskad i Russell Brands förmåga att begåvat ordbajsa oavsett ämne, men STILL fascinerad och förälskad.