Nä hör och häpna.
Den senaste tiden, efter att SR klargjort vad som gäller inför valåret, vilket inte skiljer sig från våra förhållningsregler annars på vår statliga radio, har folk har många frågor till mig. Både om mina egna val men också om Soran. Hur Soran resonerar kring sitt uppehåll på SR kan ni läsa i massa tidningar så det behöver jag inte kommentera. Däremot är jag så satans trött på människor som kallar mig "sellout" och undrar hur jag resonerar kring att jobba kvar på SRs Morgonpasset när jag inte får kommentera partipolitik.
Well, låt mig chocka er; all politik är inte partibunden. Jag kommer från den autonoma vänstern, partipolitik har varit ointressant för mig nästan hela mitt liv, jag tror inte på parlamentarism i den ordningen vi har här, och kallar det absolut inte demokrati. Det går att prata politik i tusen år utan att vidröra partier.
Inte jag, Soran.
Jag skulle såklart vilja kommentera så extremt många politiska partier i direktsändning på morgonarna, inte bara det jag röstar på, utan de jag hatar. Men det gör jag inte. Och jag uppskattar oftast detta med att mina kollegor och jag inte gör det, med tanke på vad många röstar. Förutom Jonatan Unge som fuckin jämt tjatar om centerpartiet helt obemärkt. Jag har tagit beslutet att jobba på SR "trots" dessa förhållningsregler. Jag har alltid uppskattat det partipoitiskt obunda public service, både Svt och SR. Jag ska erkänna att det kändes skitjobbigt att skriva på papprena första gången jag gjorde nåt för Svt, när Julia Frej och jag gjorde Kakan & Julia. Hela mitt har kretsat kring politik och jag har varit väldigt frispråkig, svartvit och ständigt arg. Icke så konstigt med tanke på hur ful världen är. Jag minns att jag sekunden innan jag skrev på gjorde en statusuppdatering på facebook där jag skrev om partipolitik, för att sedan sälja min själ till jävulen. Skoja.
Jag.
Soran har gjort detta val och det förstår jag, jag har full respekt. Soran har också andra jobb, tex en humorshow som han förmodligen tjänar massvis på. För honom är kanske inte lönen från SR en viktig inkomstkälla. För mig är den det, jag kan inte bara välja att hoppa över några månader, det funkar inte ekonomiskt för mig.
Vad som däremot funkar för mig är att vara politisk dygnet runt, utan att för den delen ta uppehåll från radion. Min största anledning till att överhuvudtaget vara på radion och speciellt att stanna just nu, är att jag tycker att jag gör större skillnad där, med den uppmärksamheten jag får där, och med utrymmet jag får sammanlagt genom andra medier. Just nu känns min roll viktigare än nånsin. Om jag inte fanns på P3, vem pratar annars om transhat, homohat, rasism och kvinnohat på den nivån jag gör? Jag tänker att det politiskt kritiska tomrummet skulle vara svårt att fylla, om jag inte va där. En del med mig, är politiska på SR, men få så radikala. Det är ju delvis därför jag har jobb där. Och mottar ca örti hat och hotbrev varje gång jag jobbar på Morgonpasset (och ringer upp en av avsändarna då och då). Det är inte som att jag inte drar ett jävla lass för att jag programleder på SR.
Jag tror det går att påverka politiskt, och partipolitiskt utan att prata om partipolitik i sig. Tex hoppar jag över att sitta ner och äta en luch med en främlingsfientlig partiledare. Men påverkar så sjukt mycket ändå.
