Det här inlägget kunde ha handlat om min extremt roliga kväll i djbåset på Clooneys. Om hur fint det är att se sina vänner dansa och vara pepp. Om hur mycket fina kommentarer jag fick över min spelning. Om hur jävla queen jag kände mig tillsammans med mina girls dansades omkring mig. Men istället handlar det om killar. Män som aldrig lärt sig respekt eller gränser. Män som hela livet använt sig av de tekniker som får alla brudar att känna sig värdelösa.
Jag hade en awesome kväll. Men två män bestämde sig för att i hamburge-kön ta mig på röven och prata om vad det ville göra med min kropp. Och på en sekund raserades all pepp, all girlpower, all självsäkerhet kom att bli till ingenting. Och jag vill inte skriva en arg status om det för jag vet att någon vän kommer ringa mig och fråga vad som hänt och jag kommer skämmas för att jag inte har ett våldäktsförsök att berätta om utan hur två killar bara tog mig på röven och var nedlåtande. Och jag kommer skämmas att det inte var värre, eftersom det är något som varenda tjej varit med om 100 ggr i sitt liv. Något som man fått stå ut med ända sedan man träffade den första killen i sandlådan som barn. Och så skäms jag för att jag ännu än gång inte är tillräcklig, tillräckligt nedsmutsat, tillräckligt ledsen, tillräckligt förnedrad för att förtjäna att vara förbannad. Och när jag står där i hamburge-kön och blir tafsad på så passerar hela ens liv framför en. Hur man blev kallad ful i mellanstadiet av alla killar, hur man blev tagen på brösten varje rast i högstadiet, hur man tyckte man var konstig att man inte tog de som en komplimang som de andra tjejerna utan enbart blev ledsen och arg. Hur man på gymnasiet när man för första gången tyckte en kille var sjysst och smart och hade en politisk diskussion som han förlorar kallar dig ful och du blir bara tyst för vad fan svarar man på något så dumt? Om hur varje helg från och med då innehåller någon mans kommentar om ditt utseende, din kropp, ditt sätt eller något annat som är ditt. Och man tänker på hur man kämpat sen dess att bygga upp sitt självförtroende i motvind och aldrig pratat om det med andra för att det är något varje tjej måste göra, inget konstigt i det. Hur man får gå hem en kväll där man kände sig som queen och känna sig som smuts ännu en gång för man vet att den känslan går inte över för att man fyllt 26 och slutat skolan. Hur det känns när man återigen inser att hela livet kommer vara en situation där du blir sedd som en bit kött och allt handlar om hur du tacklar det. Hur du blir så trött på att ännu en gång få känslan av att slå någon på käften och samtidigt gråta av skam.
Hur den här veckan har handlat om felet i att kasta en tårta på någon som inte tror på alla människors lika värde, om hur du råkade träffa en icke-vit man på en efterfest som trodde på rasbiologi, om hur en facebook-feed känns som en egen liten värld och allt utanför är vita män med makt och pengar. Om hur du gillar att exponera din kropp men hela tiden känner kravet att berätta hur och varför. Om hur du kan hata dig själv för att du tänkte att du borde valt en annan outfit. Men framförallt om hur min röv är för jävla snygg och mest av allt MIN och hur lätt jag kan glömma det en söndagmorgon i hamburge-kön.
