Idag när jag satt på mitt jobb här i Göteborg och diskuterade delaktighet började några prata segregation. Dom andra i gruppen började berätta historier. En mamma berättade att hon spelat trummor under flera år och precis påbörjat en trumkurs dit hon tog med sin 4-åriga son. Ledaren på kursen var svart och hennes son blev rädd för honom. Hon förklarade att i Majorna bor det såklart en del icke-vita personer men att hennes son aldrig interagerat med någon. En annan i gruppen berättar om sin väninna vars son på bussen frågat henne om en medpassagerare "Mamma, har han bränt sig?". Diskussionen slutar med att alla i gruppen utom jag konstaterar att det inte har en enda icke-vit person i sin bekantskapskrets. Jag upprepar: 5 vita människor i Göteborg konstaterar att det inte har EN enda icke-vit person i sin bekantskapskrets. Dom håller med om att det är konstigt men förstår inte alls hur det kommer sig. De pratar om det som en tillfällighet och nämner segregation.

Det som slår mig när jag lyssnar på diskussionen är att detta inte alls är konstigt, det är såhär Sverige ser ut idag. Är det konstigt att rasism finns överallt när man kan leva ett helt liv som vit i det här landet utan att någonsin träffa andra än vita? Alla de som räckte upp näven på Grammisgalan, alla som delar SD-kritik på facebook, tar ni någonsin det till handling? Är det rättvist att låta sitt vita barn växa upp i Majorna där hen kan gå i en helvit klass och bli alienerad för personer som inte ser ut som den själv? Om vita människor fortsätter tro att antirasism enbart kan gå ut på att säga att alla människor är lika mycket värda så kommer förändring ske mycket långsamt. Alla som vet ungefär vad som pågår i världen idag vet att det inte verkar fungera. Det räcker inte att säga att en är antirasist. Vita gillar att luta sig mot segregation och skylla på den medan deras egna ansvar sällan nämns. Man talar gärna om problemen kring segregation men ser inte sin egen roll i problemet. Varför gillar vita att bo runt andra vita? Varför är det viktigt och accepterat? Vitas segregation är systematisk och problematisk och är den som måste ändras för verklig förändring.

Utbilda era barn i hur hela världen ser ut och inte bara deras omgivning. Stå upp mot rasistiska kommentarer som hörs i allas vardag. Inse dina privilegier och allt du fått på grund av dem. Utbilda dig och läs på och bli en bra vit allierad. IPOC (intersectional people of color) är en ny blogg som ohämmat och rakt diskuterar dessa frågor och tipsar om artiklar, debatter och föreläsningar på ämnet. I deras första blogginlägg ingår tips på hur man blir en bra vit allierad. Läs det HÄR. Sen finns självklart Rummet som idag firar 1 månad på webben, grattis! Tack för att ni gör världen bättre trots att man ibland känner att man sett nog med skit för en hel livstid. Ni är så viktiga. 

Idag gick musikikonen Alice Babs bort, 90 år gammal. En respektabel ålder men trots det känns det sorgligt när någon man lyssnat på under större delen av sitt liv inte finns längre. På Aftonbladet TV (ok lol jag vet) så intervjuas Thomas Bodström, Alices advokat, om henne. Ok för det första, en IKON dör och Thomas Bodström får kommentera? Var är alla creddiga musikjournalister? Och på frågan om vad en ska göra idag för att hedra hennes minne svarar han att man ska sjunga Swing it magistern. Ja jag vet, det är och var en betydelsefull melodi under hela hennes karriär men vi talar nu om en av Sveriges främsta jazzsångerskor. Så typiskt män och så typiskt världen att degradera en kvinnlig musiker till en hitlåt som det dessutom gjorts narr av och skämtats om till leda.

Alice Babs gav ut musik i Sverige när hon var 16 år gammal med vad som då var några av Sveriges största jazzmusiker. Hon har sjungit och spelat in musik med Duke Ellington då han blev så imponerad av hennes röst när hon besökte USA. Hennes röst hade ett röstomfång på över tre och en halv oktav (det är mycket). Under andra världskriget var Alice jazzskivor och filmer några av de få europeiska verk som spelades in eftersom jazzmusik inte var tillåtet i stora delar av Europa. För många ungdomar som lyckades få tag på hennes skivor eller filmer blev hon en förebild för en helt ny ungdomskultur som uppkom i Europa, som kämpade mot nazismen. Hon var en av de första i Sverige som började spela in och uppträda med swingmusiken vilket resulterade i att hon bland annat blev kallad för mycket nedvärderande ord i en mediahets som pågick under flera år. Hon hade en karriär som pågick under större delen av hennes liv och som omfattade världsturneér och musiksamarbeten med flera av jazzmusikens största.

När jag började lyssna på jazz när jag var typ 15 år så blev jag alltid besviken av bilden andra hade av Alice Babs som någon töntig schlagersångerska utan substans. En bild av en otroligt begåvad musiker som väl enbart skulle kunna tillskrivas en kvinna. Jag hoppas världen i efterhand kan komma ihåg henne för den hon var och allt det hon åstadkom. JAG ÄLSKAR DIG ALICE BABS <3

Alice Babs och Duke Ellington

Alice Babs 16 år: