Smålandsposten, "farlig hiphop" och allmän idioti

Amat Levin 12:35 4 Nov 2013



Läste precis en av de mest bristfälliga texter jag någonsin haft missnöjet att läsa. I Smålandsposten skrevs i fredags en ledare i samband med SVT:s sändning av Uppdrag granskning, där Profilskolans vd Greger von Sivers jämför barn som lyssnar på hiphop och har kepsen bakochfram med cancersvulster och bilbrännare. 

”Jag vill inte ha den jävla skiten som de håller på med rap och våldtäkter. Man få ju inte säga neger numera, men den här svarta musiken. Nej, nej, de kan väl hålla på och rappa borta i Tensta och elda upp bilar där istället för här.”
      -- Greger von Sivers

Redan i ledarens inledning begås ett fundamentalt fel:

”Reaktionerna på hans uttalanden har varit starka. Och visst ligger det mycket i kritiken. Ordvalet förvånar. Av en person vi förväntar oss ett sofistikerat och bildat språk får vi i stället något som kan liknas vid bastusnack efter några öl.”

Att man reducerar von Sivers språk till bastusnack är att göra det för enkelt för sig. Liksom, var det det enda felet? Att en rektor pratar om sina elever (eller elever han inte ville ta in) på det här sättet i en kontorsmiljö eller att språket inte anses vara sofistikerat? Hade det varit okej för honom att ha de åsikterna om sina elever om han drack öl i bastun?

Men ja, det blir värre:

”Vi skulle aldrig acceptera ett carte blanche för vit maktmusik i skolan. Få eller ingen talar om estetiska värden eller konstnärlig frihet som går förlorad i just den genren.”

Så nu jämförs hiphop, en musikstil som, om man inte följt utvecklingen de senaste 30 åren, praktiseras av svarta/vita/asiater/latinamerikaner/typ all världens folk, med vit makt-musik? Det är så ofantligt löjligt. Vit makt-musik handlar om att en ”ras” är överlägsen, hiphop handlar om – ja, vad? Hiphop kan handla om precis vad som helst, från självupplevda orättvisor och frustration över rättsväsendet till glädjen man känner av ett nyfött barn eller av att ha pengar på fickan en fredagskväll. Det är poänglöst att försöka sammanfatta.

Men ja, det forstätter:

”Om man utifrån en motsvarande utgångspunkt tar avstånd från en musikkultur där rasismen i stället riktar sig mot det vita samhället, där kriminalitet hyllas, polisen hatas och kvinnor konsekvent beskrivs som horor blir det dock liv i luckan.”

Hiphop som musikkultur är rasistisk? Det känns som att Marcus Svennson tror att hiphop liksom går ut på att hata polisen och kalla kvinnor för horor. Och att han tror att det enbart är marginaliserade förortsbor som lyssnar på det. Han har på något sätt lyckats missa att hiphop har växt till att bli en av världens mest populära/kommersiella musikformer, och att det därför är väldigt svårt att säga något generaliserande om publiken och omöjligt att tillskriva den en gemensam åsikt (i det här fallet ”rasism mot det vita samhället”.)


Macklemore vann "Bästa hiphop" på årets MTV Video Music Awards. Är han också emot "det vita samhället"?

Jag har dessutom extremt stora problem med det som beskrivs som ”det vita samhället”. Vad är ens det? Är folk som lyssnar på hiphop inte en del av det? Och varför ställs ”det vita samhället” i kontrast mot ett där ”kriminalitet hyllas, polisen hatas och kvinnor konsekvent beskrivs som horor.” Sker sånt inte i ”vita samhällen”?

”Hip hopens rötter förgrenar sig rakt in i den amerikanska black power-rörelsen, vilket inte sällan återspeglas i en lyrik som utgår från det svarta som norm i kamp med det vita.”

1: Hiphop började som en icke-politisk ungdomsrörelse. Det hade mer att göra med disco och fest än revolutionär politisk kamp. Att en (liten) del av hiphopen sedan tog en politisk karaktär – det är ju aldrig den sorten som har dominerat topplistorna – gör det inte till Black Power.
2: Black Power-rörelsen, i sig en komplicerad affär med flera olika inriktningar, handlade inte om en svart kamp mot vita. Den handlade om en undertryckt grupps kamp om att frigöra sig från det strukturella förtryck som präglade svarta i USA under det sena 1960-talet.

Men det som nästan är mest tröttsamt med detta haveri till text är slappheten. Hur många gånger genom historien har vi inte diskuterar hur farligt det är med filmer, tv-spel och musik, istället för att fokusera på det verkliga problemet? Ska vi ännu en gång låta oss vilseledas istället för att prata om själva sakfrågan? Att klandra hiphop, metal, Grand Theft Auto eller någon ny Quentin Tarantino-film är att sikta så himla, himla lågt.  

5 Visa kommentarer (5)

Fler blogginlägg från Amat Levin