En kort stunds friare saxofonutflykt och ett lika hastigt övergående spattigt Laurie Anderson-experiment kan kanske påminna minnesgoda lyssnare om Karl Jonas Winqvists bakgrund i First Floor Power. Möjligen kan även det milda vansinnet i kombination med fin popmelodi som får Memo to My Son att låta mer som Daniel Johnston än som Randy Newman leda tankarna i sådana riktningar. Men annars är The Light of the Future - Dark of the Past något mycket mer konventionellt.
