Dan Deacon är den där typen av musiker som ständigt måste experimentera sig fram till nya genrer och musikaliska nischer. Som inte kan hitta ett sound och hålla sig till det. På Mystic Familiar är majoriteten av låtarna byggda kring symfoniska arrangemang och meditativa men mångfacetterade kompositioner – lite som vore han en amerikansk Loney Dear. De peppigare spåren påminner snarare om The Hidden Cameras. Detta är en av hans mer lättillgängliga skivor på länge, vilket säger något om hur bråkiga de tidigare varit.
